Innanför kalla murar

Jag tror jag läste om dig någonstans

En liten notis i tidningen

Ett par ord

En tanke

Som slog mig hårt i ansiktet, så hårt att jag nästan föll till marken

Någonstans bakom orden, bakom pennan, bakom all skoningslös verklighet

Såg jag mig själv



Jag har inga ord som kan hjälpa dig på vägen

Allt jag har att erbjuda är min blick

Två erkännande ögon

Två helvetesklot

Brinnande, naiva



Jag har ingen tröst att ge

Tröst måste man ta

Tröst är ingen gåva, tröst är stöldgods

Så när nästa tåg drar förbi, se till att ta för dig



Men jag varnar dig; om du ger verkligheten en chans

Kommer livet snart att omfamna dig

Och kättra dig innanför kalla murar

Stjäla din fria vilja

Tvinga dig till ett erkännande

Låt dig aldrig brytas ner

För vad skiljer dig egentligen från omvärlden?



Stäng aldrig ögonen



Sluta aldrig andas



Stanna aldrig upp



Sluta aldrig säga vad du tycker



Låt dig aldrig kuvas