Jag sitter
Vid mitt skrivbord
Framför mig,
Tomma pappersark
Och långt bortom
Deras betryggande uppsyn
Tickar tusen klockor upp i marsch
Framåt och bakåt på samma gång
Den marschen
Saknar eko
I dessa
Tomma pappers ark
Existerar endast allt
Det trånar inte efter någon förklaring
Någon verklighet
Någon mening
Ögon
Vore överflödiga
Ibland syns skuggor i sanden
Som
Till mitt förtret
Visar sig vara mitt eget kött och blod
Jag betraktar de tomma arken som mitt allt
Min sanning
Min mening
Min verklighet
Och fan ta den som skriver på dem!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar