lördag 26 februari 2011

Mahognydöd

En amerikansk soldat
läppjar
en kvinna från Iraq!

I bombregnet
Med krigsångest
likgiltighetstest!

den svarta kärleksoljan
rinner ur hans näsborrar!

När han tar farväl av mahogny-hyn
Rullar bruna ögon mot olivlundar
okuvade hundar!


för att slippa se kulsprutedansen
med all sin uppsluppenhet
sömndruckenhet!

ty vem längtar tillbaka
till vita staket
och scooby-dooby-doo!

när man kan skjuta sig en alldeles egen fundamentalist
att förgylla lögnen med.

fredag 25 februari 2011

Klasskampstango

skulle egentligen vara diagonalt skriven á la Majakovskij, men bloggosfären säger blankt nej till sådan kommunistisk pro-pa-ganda!

Avsnittsdikt

Läste om han
som fick cancer med flit
För att slippa friheten
förkovra sig i ingenting
och andra brottsligheter
Sånna som han
får systemet
att erodera!

han måste botas
med kall!
steril!
doktorshand!

tills blott en indignerad pöl återstår
Ty pölar går
mig veterligen!
inte på bidrag för nöjes skull!


Läste om hon
som fick jobb!
så förträffligt!
hon som rymde
sjuttio-fem-tusen liv!
i sin barm!

Läste om dom
som fick myndighetssjukan!
svimmade av
byråkratin!

men som gick
till ett chict!
mördarkontor!

skrev gladlynt under
på samma blanketter
ty pennan skrev
lika rött som blod!

favoritfärgen får leda
vårt korståg iår, kamrat!

||||||||||||||||||

Ville bo
i en stad av lik!

för att en enda gång
Vara det enda
som lever!

en mimikry
i döda själars land

där gravstenar vajar
av och an!

I takt till den svarta snö som faller

över bortglömda ikoner
när ingen ser på!

||||||||||||||||

i takt till
klasskampstango!
under bordslampan!
med eld och lågor!

I takt till
imperievals!
på magisterns kateder!
i tortyr och plågor!

||||||||||||||||||||||

ska sammanställa
alla bevis!

från svältlivsstilar
och tankens motvilliga resignation

så ska du allt se

att det är valsen!
hungern!
och des-per-a-tionen!

Och inte människorna
som ljuger!

målar upp fasader
som för att inte blotta
sitt nakna tillstånd.

|||||||||||||||||||

blev du inte klok
på stjärnyrseln?

inte heller klok
på den bördiga jordmån

i vilken du sådde dina floskler
din menlösa rappakalja!

i hopp om att dom skulle växa
till en järnridå 2.0
TVI!

|||||||||||||||||||||||

Och avgrunden
I min avgrund

Växte till en tennismatch

mellan mördare
och char-la-taner!

|||||||||||||||||||||

behöver nog låtsas vara någon
som inte är den
jag redan låtsas vara!
för att komma ännu längre bort
ifrån mig själv
Fast närmare livet
än någonsin förr!

söndag 20 februari 2011

Analog vårdikt

Ville vara
poeten
i ditt liv
som skalperar realiteter
målar din insida ljusblå
och slår sönder betongen
som tynger dina ögonlock

vill vara år 2007
i ditt liv
med tuppkamen
och sår som aldrig läker
en munfull cigarettrök
som får mig att tänka på
att allt det här
egentligen bara är en undanflykt
från stormen i mitt öga
som virvlar upp
varje gång jag tänker på 2007
och käftsmällen
som förändrade hela världen
och alla stulna epiteter och galna pseudo-drömmar
som jag gömde i min madrass
och som jag bara tog fram
när världen slutade brinna
- skulle spara sista ordet
i varje mening
och skriva ett manifest! -
gjorde ett public announcement
att det är viktigt
med jämlikhet
som en sann rebell//
eller som när jag mötte Erik
på järnvägsspåret
han frågade
hur jag orkar leva med en borgerlig regering
och jag svarade
att jag har vart död sedan den 19e september
men ssssh!
jag går fortfarande på bidrag
som någon annan jävla
svartskalle!

betedde mig som om jag visste
för att slippa ifrågasätta
alla trubbiga sanningar
skallade alla jag mötte
på kungsmässan
bara för att få en reaktion
en flyktig ögonlocksdans
en brinnande blick
- ett bindande kontrakt -
och kanske en skallning
tillbaka
fyllde kungsmässan
med revolutionära konsumenter
som köpte sin jämlikhet
istället för att sno den
...Jag gjorde skillnad! ..


utelämnar alla
ödesdigra profetior
svärmiska kärleksförklaringar
och osammanhängande
ordvrängare
pikar alla
RIKTIGA poeter
sticker hål på deras
tyranni!
jag och min
obevekliga tarantula
ska skrämma bort varenda jäkel
som försöker gråta blod
över himlen,
gud,
och en ensam lyktstolpe på Hebergsvägen
som jag brukade luta mig emot
när tiderna var svåra
i medelklassmeten
vi ska skrämma bort dom
med byråkrati-poesi!

men jag fick inget medlemskort
i Kungsbackas MASSOLIT
då jag lidit för få
kvasikval
i mitt liv //
fick inget lånekort
hos önskebrunnen
ty lagen förordar:
endast behöriga tillåts
låna lidelser.
får väl hoppas
att passionen piratkopieras
och hamnar på piratebay
eller något
för jag "stjäl" hellre
än betalar
för outsourcad kärlek!

Å just
när jag hade supit vintern under bordet
kom våren
med sina förhatliga
reklamannonser
och sin yrsel//
daggen omfamnade gräset
under bara fötter
när jag gick för att se
om det fortfarande
bodde en gammal knarkare
i det där övergivna huset
om han fortfarande brann
tänkte ge honom ett poem att röka
men vintern hade tagit honom
liksom den tog
livet
den 19e september
och staplade upp det
i en lagerlokal...
...Jag rökte poemet själv
och blev hög på min egen ångest
och brann
brann precis som den gamle knarkaren
i det övergivna huset
som ska rivas
bli ett bostadskomplex
för vardagspoeter
yrkesproletärer
och hobbydespoter
men den här platsen
kommer alltid att vara
ett maosoleum
över en gammal knarkare
som brann upp
i den kalla siffervintern

//

gjorde en grej
av att imitera Bob Dylan
I Fjodors källarhål
skrikandes punksånger
i allmänhetens öra
så att ingen skulle kunna se
att jag egentligen var en helt vanlig
medelklassgrabb
som börjar få gråa hår
av tristessen
så att ingen skulle kunna höra
att det inte var min ilska
eller min upproriskhet
utan min berusande ångest
och mina sår som aldrig läker
som jag skrek ut
Ty även jag
som har både ipod
och bankkonto
lider
i den hårda siffervintern
som aldrig tycks ta slut.

onsdag 16 februari 2011

Till mina vänner i Elden

inne på nattklubben
ute på landsbydgen
i en rännsten någonstans
klockan hade gått
tio varv
sedan solen gick ner
och du dansade vildast av alla
med piskrappen färskt i minnet
fångens glasklara desperation
och ett hopknycklat förtroende
i din hand
å nu fick det vara nog!
fan vad härligt att få röra på kroppen
som suttit fastkedjad så länge
fan vad härligt att få skrika med rösten
som tvingats tiga alla dessa år//
Och när tjocka män
i kostym
fördömer dig
som våldsbejakande
gudsköka
vill jag ha dig
ännu mer
baby
för jag vet att dom bara är avundsjuka
på att det är Din befrielse
och inte deras
så spräng dig fram
vält borden
krossa glasen
natthimlen är klar
och stjärnorna lyser
för dig

måndag 14 februari 2011

Två ord en isnatt

Två ord en isnatt


Två ord//
i ett kursivt brus
stängde datorn
tog en promenad vid midnatt
för att rådfråga
skogen och stjärnorna
här utanför
de rymmer ju så mycket
okuvad suveränitet
sinsemellan
men februarinatten var rå
och himlavalvets fuktiga andedräkt
hade stöpt en dimridå
i isnatten

två ord//
lämnade dig med en dikt
lika tafatt
som den förnimmelse
jag sökte skildra//
förvirrelsen vidtog
och ingen av oss visste
om vi båda
opåkallat
sökte den andres sällskap
eller om vi blott trevade
efter de fingrar
som väckt oss
ur knytnävsdrömmen
Uppsnärjda
I våra egna behov av närhet
fast egentligen helt ensamma
i en svartlackad nattstad
tung av is

två ord//
Jag vet inte
om jag är redo att vakna igen
för fjorton dagar sedan
röt björnarna
i den sibiriska vildmarken
och jag begravde mina sorger
i brinnande bläck
och febriga revolutionsfantasier//
nu stryker en tiger
kring mitt kosmos
med blodröda läppar
ditkletade framför någon badrumsspegel
en oförfalskad bild
två ord
i ett kursivt brus

stänger datorn
och rådfrågar mig själv
för en gångs skull
det är ju så sällan man får chansen.

torsdag 10 februari 2011

Här är där man inte är

Här är där man inte är

där bilar spyr ut
sina väletablerade avgrundsgaser
där hundlösa herrar
promenerar
med all sin rastlösa
dogmatik
i famnen
och där kvinnor
släpar
på samma gamla bojor
nerstuvade
i sina handväskor
där sprudlar tydligen livet

Där förnuftet och omtanken
förångas i stridens hetta
och där kallt stål möter kött
för att
en gång för alla
reda ut
denna våldsamt uppenbara
motsättning
där skipas tydligen rättvisa

där polityrer
gnider sig mot varandra
med konstlad tillgivenhet
där de djupaste
av känslor
tar sin form i de ytligaste
av smicker
och där manligt och kvinnligt
än en gång
blott är en fråga om makt
Ja,
där föds tydligen kärleken

onsdag 9 februari 2011

Blåsipporna låg döda (på kungsbacka station)

blåsipporna låg döda
utslagna
över det bruna gräset
som gjorde allt i sin makt
för att inte gå samma öde
till mötes//

Betongen sög sig fast
parasiterade
på den varma jorden
kastade neonljus omkring sig
målade världen
i bjärta färger
som ett skyddande skal,
ritade oskyldiga leenden
på de döda blåsipporna//
gräset var åter smaragdgrönt
rälsens kalla järn
blänkte
som en skarpvässad knivsegg
skar i tågens hjul
sporrade dem
att jäkta
som om folk
helt plötsligt
hade bråttom någonstans

Jag samlade mina förebråelser
på ett brinnande pappersark
Såg hur gråa ansikten
steg av av av!//
steg på på på!//
tusen par döda ögon
rakt ner i perrongens stengolv
och på arbetskontoren
runt om i stan
grät tiljorna
under svarta lackskor//

man genomförde sina beting
i vanlig ordning

jag slog viljan ur min kropp
gnuggade vemodet ur ögonen
å steg på tåget
dörrarna slog igen bakom mig
som gallret för en fånge
och genom kupéfönstret
såg jag
hur de döda blåsipporna
log upp mot den svarta rymden
och jag tänkte
- nu kommer våren

torsdag 3 februari 2011

Messias (jag vet)

flera år gammalt trams funnet i något gammalt anteckningsblock.

Jag vet
att du fortfarande räds mörkret
Jag vet
att du utmanar dig själv
att se folk i ögonen
i hopp om att du en dag ska bli fri
från kvalens repressiva kedjor

jag vet
att du fortfarande tror på
Alla lögner om livet
som man matas med som liten
jag, liksom du, vet
att man inte kan vrida tillbaka tiden
men att du ändå har försökt
otaliga gånger

jag vet
att du tror på världen
långt mer än den någonsin
kommer tro på dig
hur mycket du än bedyrar
dina goda intentioner

jag vet
att du fortfarande låtsas
som om du är så jävla djup
som om du söker något i livet
för att bygga någon sorts jävla image
Och jag vet
Att alla de saker du vill göra
vill du göra bara för att en dag kunna skryta
om dina fantastiska äventyr och poetiska oddyséer

Jag vet
Att du måste lära dig
att det inte är du som ska förändra något
utan att allt ska förändra dig//
Det blir så mycket enklare då

Jag vet
Att du fortfarande tror
att tiden rentvår en från alla synder
från alla misstag
och jag vet
att du går och ljuger för dig själv
tills dina egna ord
är det enda du tar för sanning

jag vet
att du inte finner någon tröst
i att rannsaka dina desperata tankegångar
och dina patetiska förfaranden
hur många gånger du än rotar igenom dig själv
och tro mig, det gör du långt oftare än du vill tro
ligger du ändå sömnlös om nätterna
men jag vet också
att du vet om att du inte är den ende som känner sådär
och jag vet
att du gör ditt bästa
för att vara lika ödmjuk mot andra
som du vill att de ska vara mot dig
och jag vet, att du vet
att alla är precis lika svaga, rädda och nakna som du
men att man tillsammans
kan krossa imperium
och flytta berg