blåsipporna låg döda
utslagna
över det bruna gräset
som gjorde allt i sin makt
för att inte gå samma öde
till mötes//
Betongen sög sig fast
parasiterade
på den varma jorden
kastade neonljus omkring sig
målade världen
i bjärta färger
som ett skyddande skal,
ritade oskyldiga leenden
på de döda blåsipporna//
gräset var åter smaragdgrönt
rälsens kalla järn
blänkte
som en skarpvässad knivsegg
skar i tågens hjul
sporrade dem
att jäkta
som om folk
helt plötsligt
hade bråttom någonstans
Jag samlade mina förebråelser
på ett brinnande pappersark
Såg hur gråa ansikten
steg av av av!//
steg på på på!//
tusen par döda ögon
rakt ner i perrongens stengolv
och på arbetskontoren
runt om i stan
grät tiljorna
under svarta lackskor//
man genomförde sina beting
i vanlig ordning
jag slog viljan ur min kropp
gnuggade vemodet ur ögonen
å steg på tåget
dörrarna slog igen bakom mig
som gallret för en fånge
och genom kupéfönstret
såg jag
hur de döda blåsipporna
log upp mot den svarta rymden
och jag tänkte
- nu kommer våren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar