Eloge för de avskyvärda

(majakovskij & svart snö)

Där stod
Guldhästen

Ananas och järpe!

Men det var en annan tid

Fan ta tiden!
Åt helvete med dagar och år!
Klocka!
Varför kasta oss i
Detta inferno

Där käftar och klor
Hugger
Efter minsta tid

Att effektivisera ytterligare

Och där bourgeoisien
Förnöjt kammar
sina sista flottiga testar

I väntan på sina söner

Som vi glömt.

Ra-ta-ta!

Rasslade vi
ner för floden
under brända broar

och i omvänd fason spottade vi
på dem där uppe!






Men vänta!
Makar Aleksejevitj!

Låt mig offra mitt oförtjänade arvode
För din arma själ!

Nog sägs det
Att din sort är väl stöpt för allmosor

Vänta du!
Men varken jag eller floden
Hinner

Någonsin ikapp dig.

Men ack, din stackare!
Dina kläder är så slitna
men ditt sinne så rent!

Vem hytter egentligen näven åt en sån som dig?

Fan ta tiden!
Åt helvete med dagar och år!

Vad ska vi med dem till,

Tiden har sargat Makar Aleksejevitj

Klockan väntar hans domslut

Makar dör,

gudsförgäten och hånad

Av sin plågsamma underlägsenhet


Men vem är jag
Att vrida mig i ödmjukhet
Och ömkan

Med
Gamla
Trötta
Litterära referenser?

Vem hjälper jag
Som vältrar mig i ord och annan lyx,

Och skrattar kampen rakt i ansiktet!




Ett skratt som ekar
I kapitalismens väldiga salar

Men inte av hat
Eller för att håna

Utan av förlägenhet
Och underkastelse

Varje millimeter av mitt vidriga flin

Återanvänds
I maskineriet
Och konsumeras av massorna

Liksom så många andra
Är jag
Avskyvärd

Men gud!
Det är inte avsiktligt…

Vi svär!
Det är inte avsiktligt!


Nu
Är det slut,

Slut på tystnaden

Hoppla!
Guldhästen slår bakut!
Och med ananas i käften
Vrålar vi fram!

Låt dom då höra
Det mäktiga poem

Som skälver inom oss alla!