I efterskalven

I efterskalven
från våldtäkten av vår konstruktion
drar sig förövaren, den ansiktslöse
tillbaka
och viljelösa sätts
de nya bastarderna till världen
För att möta förödelsen
Som inte längre smyger
Med sin ständiga närvaro
Medan deras fäder
som burit skulden i graven
ruttnar i sina menlösa tillgångar

Och nu står vi här
nakna
och ser nedlagda fabriker
där oljan tagit slut
ser konkurrensens blodiga
konsekvenser:
ruttnande boskap
uttorkade odlingsmarker
där bonden, som vägrat foga sig
under produktionens storhetsvansinne
tvingats ur tjänst
oförmögen att trösta sina svältande barn

de oändliga hektar
av skövlad regnskog
där den sydamerikanska odlaren
med pistol till tinningen
tvingats "göra sitt"
för den omättliga profitören
som imploderar när
den största tillgången
ersatts av maskiner

så nu står vi här
svart på vitt
med moralen upp i halsen
i en falsk tillvaro
och kallar det totala förtrycket
för fullständig demokrati
här står vi och ler
trots att vi sålde våra hjärtan
för indoktrinerade självidentiteter

tänk så vackert det skulle bli
i den fria världen!
men se nu, vilket oändligt nederlag
den förklädda identitetsfriheten
tvingat oss till
hur marken rasar under oss
när den imaginära grund
som burit vår romantiserade tillväxt
vittrar bort under tidens tyngd

Det finns ingen tid
till anpassning
vi kan inte buga oss
i vördnad för
falska
exploaterade
förhoppningar
älskade ikoner
som faller i samma veck
framställda av samma enda skäl
att göda vår konsumerism
om man nu ska vara
modern i ordvalet

så har mänsklighetens
oöverkomliga
självdestruktiva
aktualitet
blivit en -ism i någon jävla encyklopedi
att ta spott och spe
från dom
som tycks njuta av hatet och "kampen"
som skrattar verkligheten rakt i ansiktet
som inte förstår
att ideologier och politiska begrepp
inte förändrar levnadssituationen
för de miljarder som lider
för vårt påtvingade överflöd
vårt "välstånd"
som bara står lite längre ner
i samma hål