Brev till revolutionen

Garden är nere

och jag förlöser urskuldande min trolöshet

emot oändligheten

i hopp om eko//

rymdorgasmer i mitt öra

att gallra fram ur sorlet av dementier

som rycker kryckorna från den vanförde

För att se efter

om mirakel även |drabbar!| de förrådda

Faller som en lucifer

de blåslagna benen viker sig som kuvert

Nåd!

Tårar upprätthåller våldsmonopolet

Nåd!

Fingrar kröks kring likgiltigheten

Nåd! Nåd! Nå-å-åd!

men jag är för upptagen

med mitt evangeliska bedrägeri

för att höra hur Hon kvider

förtränger, minutiöst,

formlösheten i min metamorfos

Blundar

Sparkar hårt

Så, säg det!

vad är ett liv utan undergivelse?

blott ett prydligt suicid

Så, hejda mig!

Innan det är för sent

Innan hatet

tar över

där viljan en gång tog vid