Där satt jag
Och väntade
På att mästarna skulle återvända
så att jag kunde skjuta dem alla i bröstet
och spotta på deras pittoreska uniformer
och hata dom för allt dom inte var
Hata dom för att dom alltid lämnade mig i sticket
som ett litet barn som måste lära sig leva
den hårda vägen
Är det inte meningen
Att sådana barn ska rymma hemifrån
och bli oligarker på andra sidan av
vårt nyckfulla klot
med fem hundra slavarbetare
som uppför monument
och mausoleum
ja, en hjälte alltså?
fiende, stanna upp!
stäng era blodiga käftar!
förstår ni ej
att det är lönlöst!
ty blod har ju alltid varit
tunnare än vatten
kom nu, ta mer er liken
dom ni har ristat era namn på
kom nu, mot framtiden
till helvetet
det vackra
inte det fula
Där livet mäter sina krafter
mot tusen ton bly!
Greppa mandolinen
vi spelar i en helt osammanhängande takt!
så att alla främlingar
gråter floder
över varandra
sen bygger vi en mur
och ställer upp de genomblöta främlingarna
på rad, mot muren
så knäpper vi dom
en efter en
med geväret
som vi betalat för
med fördomens slentrian
eller så skjuter vi bara
oss själva istället
Det är kanske bättre?
och kring muren
ruttnar allt förutom
mina tomma, vidriga skotthylsor
som ligger kvar i tusen år
tills näste usling
laddar sitt gevär med dem
och skjuter lösa skott
mot samma mur
som dödar precis lika många
Fy fan för jag och han!
Jag förväntar mig inget
ty till periferin
anländer min vers
oanmäld
och smutsar ner historiens
förnäma vatten
med fantasilera
som inte går bort
ens i någon sil!
inte ens Gud
som alla tycks plagiera
Kan rena historiens smutsiga vatten
haha!
Ge mig
Kärleken!
Kom an bara
Jag tål den nog!
Jantelagen har
vaccinerat mig mot sånt där
sånt man diktar om
Jag har förtjänat den
Jag har levt
Vilken bedrift!
Jag dör
viker mig i ostanvinden
Jag har fötjänat den!
Så kom an bara
rämna mitt ansikte mitt i tu
skjut mitt för mina ögon
bänd loss min käke
Jag tål det nog!
Skåda! Jupiter dansar med Minerva över himlavalvet
månen, och alla stjärnor likt en kuliss
vilken fantastisk afton!
hela det
drunknande hovet
anländer i droskor av rent guld
dragna av vita hästar
med samma eländiga fattiglapp till kusk
som vanligt!
Han dricker förståss för mycket
och spyr över hela kosmos
här vill jag stanna för alltid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar