Innanför kalla murar

Jag tror jag läste om dig någonstans

En liten notis i tidningen

Ett par ord

En tanke

Som slog mig hårt i ansiktet, så hårt att jag nästan föll till marken

Någonstans bakom orden, bakom pennan, bakom all skoningslös verklighet

Såg jag mig själv



Jag har inga ord som kan hjälpa dig på vägen

Allt jag har att erbjuda är min blick

Två erkännande ögon

Två helvetesklot

Brinnande, naiva



Jag har ingen tröst att ge

Tröst måste man ta

Tröst är ingen gåva, tröst är stöldgods

Så när nästa tåg drar förbi, se till att ta för dig



Men jag varnar dig; om du ger verkligheten en chans

Kommer livet snart att omfamna dig

Och kättra dig innanför kalla murar

Stjäla din fria vilja

Tvinga dig till ett erkännande

Låt dig aldrig brytas ner

För vad skiljer dig egentligen från omvärlden?



Stäng aldrig ögonen



Sluta aldrig andas



Stanna aldrig upp



Sluta aldrig säga vad du tycker



Låt dig aldrig kuvas

Eloge för de avskyvärda

(majakovskij & svart snö)

Där stod
Guldhästen

Ananas och järpe!

Men det var en annan tid

Fan ta tiden!
Åt helvete med dagar och år!
Klocka!
Varför kasta oss i
Detta inferno

Där käftar och klor
Hugger
Efter minsta tid

Att effektivisera ytterligare

Och där bourgeoisien
Förnöjt kammar
sina sista flottiga testar

I väntan på sina söner

Som vi glömt.

Ra-ta-ta!

Rasslade vi
ner för floden
under brända broar

och i omvänd fason spottade vi
på dem där uppe!






Men vänta!
Makar Aleksejevitj!

Låt mig offra mitt oförtjänade arvode
För din arma själ!

Nog sägs det
Att din sort är väl stöpt för allmosor

Vänta du!
Men varken jag eller floden
Hinner

Någonsin ikapp dig.

Men ack, din stackare!
Dina kläder är så slitna
men ditt sinne så rent!

Vem hytter egentligen näven åt en sån som dig?

Fan ta tiden!
Åt helvete med dagar och år!

Vad ska vi med dem till,

Tiden har sargat Makar Aleksejevitj

Klockan väntar hans domslut

Makar dör,

gudsförgäten och hånad

Av sin plågsamma underlägsenhet


Men vem är jag
Att vrida mig i ödmjukhet
Och ömkan

Med
Gamla
Trötta
Litterära referenser?

Vem hjälper jag
Som vältrar mig i ord och annan lyx,

Och skrattar kampen rakt i ansiktet!




Ett skratt som ekar
I kapitalismens väldiga salar

Men inte av hat
Eller för att håna

Utan av förlägenhet
Och underkastelse

Varje millimeter av mitt vidriga flin

Återanvänds
I maskineriet
Och konsumeras av massorna

Liksom så många andra
Är jag
Avskyvärd

Men gud!
Det är inte avsiktligt…

Vi svär!
Det är inte avsiktligt!


Nu
Är det slut,

Slut på tystnaden

Hoppla!
Guldhästen slår bakut!
Och med ananas i käften
Vrålar vi fram!

Låt dom då höra
Det mäktiga poem

Som skälver inom oss alla!

Höjder

Med allt det där ur vägen

Kanske jag kan fokusera

Med allt det där ur vägen

Kanske jag kan finna mig själv

Med allt det där ur vägen

Kanske jag kan finna friden

Serenitet

Ett fredsavtal med världen

Jag kan sova vid bergets fot

Jag klättrar nog aldrig till toppen

Höjden av lycka

Höjden av framgång

Höjden av mänskligt lidande

Höjden av allt det jag vägrar acceptera som naturligt

För vad skiljer

Denna mytomspunna bergstopp

Från andra altituder?

Jag kan inte se i höjder

På en förutbestämd kurs

Famlar jag fram i mörkret

Ibland sekunder

Ibland evigheter

Från mitt fördärv

Jag ser inte i höjder

Jag ska konfrontera mitt förfall

Endast i min egen egendom

Jag ska konfrontera solen

När den fått nog

Och strålar sönder min siluett

Men jag ska inte låta mig kuvas

Under makt och rikedom

Jag ska stråla tillbaka

För jag vägrar se i höjder

Skuggor

Jag sitter
Vid mitt skrivbord

Framför mig,
Tomma pappersark

Och långt bortom
Deras betryggande uppsyn

Tickar tusen klockor upp i marsch

Framåt och bakåt på samma gång

Den marschen
Saknar eko

I dessa
Tomma pappers ark

Existerar endast allt

Det trånar inte efter någon förklaring
Någon verklighet
Någon mening

Ögon
Vore överflödiga

Ibland syns skuggor i sanden
Som
Till mitt förtret

Visar sig vara mitt eget kött och blod

Jag betraktar de tomma arken som mitt allt
Min sanning
Min mening
Min verklighet


Och fan ta den som skriver på dem!

Revolt

kom, du som bar hela världen på dina axlar
du som trotsade hela härligheten
du som kastade en skugga över framtiden, såväl som det förgångna
jag behöver dig nu, mer än någonsin

kom, återta den svunna verkligheten
låt överheten än en gång höra din stämma
som röt åt härskarna och tyrannerna
som tycktes kasta omkull själva himlavalvets outgrundlighet
som viskade i våra hjärtan

kom, lär oss om vår tid, innan skymningstimman tiger still
och jorden står inför ett oändligt mörker

torna över förtryck, girighet och hat
lär oss att bröder må ha kämpat sedan tidens begynnelse
men även att syskonbråk alltid grundar i gemenskap och kärlek
som aldrig ebbar ut

kom nu, när världen rasar samman vid dina fötter
och alla gudar har lämnat oss
det är nu vi behöver dig

Uslingen

Säg det igen

Att det inte finns någon som kan hjälpa dig

Säg det igen

Att det hela är en fråga om tid

Sätt igång

Du

korsa floden

Både du och jag vet att du kommer sjunka förr eller senare

Och när du driver ut till havs

Där vågorna slukar dig

Förlorar du hela din ynkliga

Fysikalitet

När molnen flytt himlen

Och stormen gjort plats för ännu en gryning

Liksom fågel fenix,

Föds

Ur askan

Din hopplösa varelse

Du kan försöka fly

Ingen kommer stoppa dig

Men du vet

Att oskrivna lagar håller dig på plats

Att osynliga labbar tvingar dig tillbaka ner

I skiten

Ty sådan är du skapt

En ändlös cirkel

utmärglad, hatad, oskyldigt dömd

Utmärglad

efter din långa vandring

Utmärglad

av detta virrvarr av tankar

Hatad

för din sorg

Hatad

För din existens

Oskyldigt dömd

här på jorden

Oskyldigt dömd

I detta fängelse