Ska man diskutera fildelning bör man först redogöra för det samhällsklimat vi befinner oss i. Alltsedan industrialiseringen slagit rot i västvärlden har marknaden expanderat till ett enormt maskineri, som innefattar allt från nöje, till sjukvård. Man har sökt profitera, och kapitalisera på så gott som allt, således även den annars folkligt rotade kulturen. Det som följt är utgiftsnedskärningar, som nästan alltid drabbar den humanitära aspekten av organisationsretoriken.
För att påbörja fildelningsdebatten, måste man alltså först förstå, och ävenledes bestämma sig för huruvida man vill acceptera ett samhällssystem som emanerar från marknadens reptilhjärnevärderingar. Ska man i dikussionen behandla för- och nackdelar, något som förövrigt är en överrationalisering (nackdelarna, alltså!), uppstår även här en grundläggande problematik; nämligen vem/vilka dessa för- och nackdelar ämnar påverka. Det är lätt att yrka på konstnärens rätt till försörjning, men hur man än vrider och vänder på det, blir konstnären i dagens samhälle alltid, enligt industrins hierarkiska seder, bestulen på sitt mervärde, liksom majoriteten andra yrkesgrupper. Den ekonomiska frågan rör alltså till största del marknadsaktörer och spekulanter, och som motvikt till distribuerings- och marknadsföringsjättarnas förluster, kan man i fildelningens spår se att det idag är flertalet gånger lättare för debutanter att ta sig ut i konstnärssfären, och göra sin röst hörd. På många sätt är det här likt arbetarklassens kamp för befrielse, om man nu vill romantisera det hela lite. I och med den globala marknadens ökade ekonomiska intresse i kulturen, paralyseras även kulturens främsta drivkraft; satiren. Jag ser en allt mer utbredd likgiltighet inför samhällsproblem och solidaritet i den kultur som når ut till massorna, och det är väl inte så konstigt, när det är satirens ”offer” som själva yrkar upphovsrätt och marknadsför den. Likaså är det inte konstigt att kulturens berg och dalar slätas ut, när målet är en evigt ökande försäljning. Det hela grundar alltså i kulturens, och medborgarnas befrielse från kapitalismen, och nyliberalismen. Samhället, medborgarna, och deras samspel (alltså kulturen) måste vara separerad från marknaden, för att ett gemytligt, och altruistiskt samhälle ska kunna rotas. Argumenten hos de som koleriskt ratar fildelningen som stöld har ofta sin grund i att marknadens, och företagens rättigheter är lika stora- eller större än befolkningens. En absurd samhällsstruktur, som dessvärre är en realitet i vår tid. Många som debatterar för en friare kultur har inga problem med att betrakta fildelningen som en hörnsten i den annalkande kulturella revolutionen, som ska väcka kulturen ur sin likgiltighet och stiljte, och befria den från kapitalet- och konsumismens välde. Faktumet att marknadsklimatet måste förändras radikalt för att tillfredsställa medborgarnas behov av integritet och kulturens behov av frihet är obestridbar. Patent, och privata monopol är rent skadliga för samhället, utvecklingen fordrar en reform av upphovs- och immaterialrätten!
